Nya utmaningar

JOHN BLOGG 17 AUG

Jag borde ha bloggat lite tidigare men det får bli nu här denna sena afton.
Idag har det varit fullt upp. Nästan som när jag alltid är ute i sista sekund för att köpa julklappar så var det samma sak idag fast min son fyller år här idag om några timmar. Jag har varit ute och shoppat presenter till min 9 åring, som han blir! Tiden går gott folk! 9 år…..man har ju klara minnen från när man själv var 9 år…! ojojoj tiden går…

För en sekund så blev jag lite sentimental där, men det är lätt att blir det ibland och det gäller att ta chanser i livet och prova nya saker. Så tänkte jag verkligen när jag i januari 2017 tog beslutet att flytta till USA. Där och då visste jag att jag skulle ut på mitt livs äventyr och att jag igen skulle bryta upp med tryggheten där hemma. Socialt och fotbollsmässigt….det var en trygghet att bo där jag bodde och spela där jag spelade…..jag hade liksom ett jobb som jag stämplade in på varje dag och livet rullade på hemma i trygga Sverige.

Men direkt jag sa “ja” till USA och satte mig på planet så visste jag att nu blir det annorlunda. Inte som hemma! Jag var väl förberedd och allt har blivit annorlunda på alla sätt och vis.

Sverige och Allsvenskan och Superettan kan jag efter att ha spelat där i stort sett hela tiden sen år 2000 !

Jag vet att jag inte har 10 år kvar av karriären så jag tänkte att det gäller att passa på. Prova något annorlunda som sagt….

USA var annorlunda men sen snabbspolar vi bandet framåt till tiden i Norge som var trygg och stabil och bra på alla sätt och vis. Fan vad jag gillade Stabekk, men av olika anledningar så var det svårt att vara kvar men det är en fantastisk förening och personerna i klubben var kanon! Men jag snabbspolar framåt i tiden tiden…..

Till där jag är nu….Cypern! Om USA och Norge var annorlunda ja…då vet jag inte vad detta är 🙂

Cypern är inte La Liga eller Premier League, jag vet!
Men faktum är att APOEL var i Champions League så sent som förra året och Limassol var i Europa League och när mängder av dom Nordiska lagen är utslagna ut Europa så är både Cypriotiska AEK Larnaca och APOEL vidare. AEK efter att ha slagit ut Sturm Graz med totalt 7-0 i 2 matcher bland annat. APOEL är ute ur CL men vidare i Europa League….så det finns absolut kvalité i ligan! En spännande men annorlunda liga jämfört med Allsvenskan.

Och det var det jag ville testa på….något annorlunda och nu är jag här.
Jag har i och för sig varit här sen i januari, men efter att ha skadat axeln allvarligt efter bara 35 minuters spel i min premiärmatch med Omonia Nicosia så fick jag opereras och kriga mig tillbaka!

Fy fan vad jag mosat på. Jag ska inte här berömma mig själv men fan vad jag mosat på 🙂 allvarligt…jag har krossat rehaben och var tillbaka så fort man bara kunde. 3-6 månader skulle det ta innan jag kunde börja med boll. Jag stod i mål och började träna innan 3 månader. Jag var absolut inte 100% då men jag kunde va med och lira.
Fy fan vilken resa det var. Vilken tung period och nu är jag förbi den, en lättnad som bara du som själv varit allvarligt skadad och kommit tillbaka kan känna igen dig i.

Jag såg så jäääääääääkla mycket fram i mot denna nya säsongen. Omonia är landets lag, ca 30% av befolkningen håller på Omonia och det är Cyperns största lag även om Apoel är landets “bästa” och tagit över sportsligt dom senaste 10 åren så historiska så är Omonia störst.

Efter jag gjorde min comeback precis innan sista matchen förra säsongen så var säsongen slut och det var semester. Bra på många sätt för då kunde jag fortsätta med styrkan och rehab lite extra och sen va helt 100% i kroppen vid träningsstarten efter semester! Perfekt!

Så kom då dagen då vi skulle börja träna igen! Jag var tokladdad och såg bara möjligheterna trots att klubben bytt president och skaffat ny spansk sportchef och ny spansk tränare. Sportchefen och tränaren hade i sin tur skaffat nya spelare, drygt 20 stycken minst, plus ny spansk keeper osv. så jag visste att inget var framdukat utan det skulle bli ett krig, ett mycket inspirerande “krig”. Roligt!

Men så kommer det ett email (!!!) dagen innan vi skulle börja träna efter semester. “Hej John, jag heter XXXX och är klubbens nya bla bla bla du behöver inte komma på träningen imorgon du är fri att leta en ny klubb och du får förlängd semester juli månad ut för att hitta en ny klubb, kom inte hit! Tack”

WTF tänkte jag! Jag vill ju träna och köra…..Jag snabbspolar fram bandet igen tills Juli ut för det finns egentligen mycket att skriva om vilka diskussioner vi hade jag och mister XXXX samt en massa annat men när jag den 1 Augusti dök upp igen i Omonia så var det som att jag uppstått ifrån dom döda. Flera gamla lagkamrater var förvånade och trodde jag åkt hem till Sverige igen för det var det som klubben sagt till dom och som klubben planterat i media. Men där stod jag och skulle träna. Jag fick vara med också 🙂
Jag har har respekt för vår Omonias nya sportsliga ledning och förstår att dom nu bygger nytt, absolut. Inga hard feelings nu men ni förstår att jag inte riktigt kunde vara kvar där. Tålamoden att bara träna och inte spela hade jag kunna leva med om inget annat dök upp, för jag skulle inte ingå i dom 23 registrerade spelarna för säsongen så det skulle bli träning, bara. “Okay, är det så det blir så får jag mosa på och bara borra ner skallen och köra”-tänkte jag.

MEN…

Då dyker NEA Salamina upp i bilden och kontaktar mig och det hela känns rätt. Jag säger “ja” till en utlåning hela säsongen ut och nu äntligen får jag mosa på och träna och konkurrera. Fan va sköjj!

Salamina är en mindre klubb jämfört med Omonia och förra året kom Salamina på den nedre halvan av tabellen och vill såklart klättra några placering i tabellen nu, givetvis.
Ingeting, absolut ingeting är serverat på ett fat i Salamina. Jag konkurrerar med några väldigt duktiga målvakter och jag vet att jag ligger minst en månad efter i träning, plus att jag varit skadad sen i Januari/Februari så det är bara att gnugga på med träning så ser vi vad som händer. Skitkul och mycket spännande!

Framförallt är det en underbar känsla att vara frisk i kroppen. Peppar Peppar***!!!!!!

Faktum är att sen December 2016 så har jag haft jäääävla problem med ett strulande knä (jumpersknee), hela USA tiden och även i Norge så har det gäckat mig till vansinne. Men efter grym rehab tack vare duktiga fysiofolk i Stabekk så e d kanon nu PEPPAR PEPPAR***!!!!

Att inte ha smärtor här och var är underbart, det är bara att mosa på !

Jag vet att allt kan förändra på en sekund. Skador kan komma osv! JAG VET! 
Jag vet också att jag nu får uppleva det jag velat i många år dvs något annorlunda i min karriär. Att jag nu får göra det i fina Salamina och får vara en del av det laget känns väldigt roligt och utmanande! Lilla, familjära Salamina är jag då nu en del av och det känns riktigt kul. Så nu kör vi! Nya Utmaningar väntar.

***

Dagens PS. Hoppas ni lyssnar på podden med fantastiska Jocke Wulff! Jag säger där i starten att det är avsnitt 6. Herregud kan jag inte ens mina egna poddavsnitt??? Det var Ravelli som var Podd nr 6 och Jocked podd är ju podd nr 7 !!! ujujuj 🙂

 

På återbloggande gott folk!!!!

/JOHN

SENASTE NYTT

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*