Jag vill inte jinxa men….

160829 IFK Göteborgs målvakt John Alvbåge poserar för ett porträtt med en check från Svenska Spel under en fotbollsträning med pojklaget P01 i Öckerö IF för Svenska Spels projekt Gräsroten den 29 augusti 2016 i Öckerö. Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN / Cop 200

John Alvbåges blogg
29 Maj 2019 ///

Jag vill inte jinxar men kroppen känns fantastisk nu igen. Snälla högre makter kan man få vara skadefri nu ett låååååångt tag framöver så vore det fantastiskt.
Jag minns min känsla och form jag hade när jag kom till Omonia Nicosia i Januari 2018, jag var en maskin. Kroppen var makalös och den svarade på allt. Jag tror min form aldrig hade varit bättre då. Jag gjorde presterade på träningarna som jag knappt gjort förr och det var en kombination utav vilja, fysik och glädje som var helt underbar. Den känslan var där trots en patellasena i knät som var lite smärtsam men jag kunde leva med det.
Men så kom min första match och PANG! så krossade jag axeln fullständigt och jag fick börja om på ruta ett, eller ruta minus tio!

Jag är galet skrockfull och vill verkligen inte jinxar men min kropp börjar kännas sjukt bra igen. Jag eftersöker inte samma känsla som i Omonia jag just beskrev, jag söker en ny bättre känsla för jag vill hela tiden höja mig ett steg så det som var för över ett år sen var då, nu ska jag till en ny nivå men grunden är lagd och jag är på god väg känns det som.
För kroppen svarar bra och jag kan framförallt pressa mig på träning och hela tiden flytta gränser så jobbar jag upp mig till att komma i form. Jag vill pusha mig och trycka ner mig själv fysiskt. Blir trött för att sen bli pigg, om ni förstår.

Det är inte lätt för ofta har man en inre röst som säger det motsatta men det är bara att försöka tyska den inre rösten som säger att dy ska vila lite extra eller ta det lugnt. Bara kör på funkar för mig för att hitta den rätta känslan och formen.

Sen är det klart att man ska lyssna på sin kropp osv, han man känningar och fysiska krämpor så ska man vara smart såklart men känslan att slappa lite extra hemma i sängen eller vila extra länge på träningen den ska man försöka få bort. Bara kör som sagt, ibland är det enkelt 🙂 bara kör.

Där är jag nu, jag kan trycka mig till nya nivåer och det är en fin känsla att ha efter en lång tid med skador bakom sig.

***

Jag har fått spela tre Allsvenska matcher nu får efter min skada jag fick innan premiären. Fantastiskt roligt och jag är så stolt över att få spela med Sirius. få förunnat känner jag. Jag är en Allsvensk spelare igen och jag får representera anrika Sirius, det är få förunnat.

Prestationen bedöms av folk, media och så vidare, jag bedömer mig själv efter känslor. “Hur kändes det där i den situationen”, “Hur var känslan efter matchen, hade jag kunnat göra det annorlunda” osv. Folk får tycka vad dom vill men kan jag personligen svara ärligt och förhoppnings positivt på mina egna funderingar och känslor så är jag glad. Nöjd, försöker jag aldrig att vara för är jag nöjd men vad jag gör så kan jag likaväl lägga av. Man ska aldrig vara riktigt nöjd är min inställning. Klart man kan vara nöjd med att hålla nollan i en match men riktigt nöjd det har jag nästan aldrig varit, för det finns alltid detaljer i spelet osv som kan bli bättre.

Det har varit en ok start är min bedömning men jag är lååååångt ifrån nöjd. Nu gäller det bara att öka och hela tiden sträva framåt för jag personligen är på en bra nivå men mil ifrån att vara nöjd. Så nu kör vi och bara ökar 🙂

***

Dagens PS.

 

Läs gärna om Petr Cech här på MVK. Vi är lika gamla jag och Petr Cech, vi är födda samma år, 1982 och jag har följt hans karriär i alla år. Jag minns väl när han och Kim Källström spelade tillsammans under en kort period i Rennes innan han såldes till Chelsea och blev sen den målvakten som han förutspåddes att bli.
Det är sjukt imponerade för det finns miljontals av stora talanger som spås en lysande framtid men som inte kan leva upp till förväntningarna men Cech har både levt upp till förväntningarna och krossat dom. Hans karriär är helt sagolik!

Jag personligen är galet glad över att ha nått milstolpen 100 nollor i Allsvenskan. Jag tror inte det är för många målvakter genom historien som har 100 eller fler nollor i Allsvenskans historia. Jag försökte forska lite i det häromdagen och hade svårt att få fram info.

Jag fick fram det att Thomas Ravelli har rekordet med 168 Allsvenska nollor. Dom nollorna tog honom ca 18 år att skrapa ihop. Jag har 100 nollor på ca 10 år i Allsvenskan. Andra Allsvenska Målvakter jag tror har 100+ nollor är Asper, Sven Andersson, Bengan, Håkan Svensson, Fedel, Janne Möller, Kalle Svensson, Johan Wiland, Johan Dahlin…sen vet jag inte. Vore extremt kul att få fram en korrekt lista. Finns det någon statistiknörd där ute som kan hjälpa till med detta kanske?

Jag är inne på mitt 19e år på elitnivå men jag har inte spelat i Allsvenskan så länge. Jag har varit i Superettan i 2 år, i Danmark i 3 år och i Norge, USA och på Cypern osv så totalt 10 år och 2-3 månader har jag spelat i Allsvenskan och jag har idag spelat 304 Allsvenska matcher och skrapat ihop 100 nollor.

Petr Cech har rekordet i Premier League med 202 nollor! Faktum är att Cech kom upp i 100 nollor redan efter 180 matcher och det är helt sjuka siffror ! Galet bra, jag som tyckte 100 på 304 matcher var okay…hahaha inget mot Petr Cech.

 

 

///Tack för att du läser min blogg på Målvaktskanalen///John Alvbåge

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*